Direktlänk till inlägg 11 september 2012
Har ni varit med om det någon gång, att man tänker för mycket? Att tankarna liksom rusar runt i huvudet, och man kan inte göra något för att stoppa dem?
Så blir det för mej ibland, tankarna är först i samma storlek som en atom, och utvecklas sedan till astronomisk storlek. Oftast börjar det med tanken "Finns jag?" Tänk om jag egentligen inte finns? Tänk om jag en dag vaknar upp, som ur en djup sömn, och inser att hela mitt liv som jag har levt, är en dröm?
Är vi ensamma här på jorden? Eller finns det något mer, något som vi inte kan se? Finns det intelligent liv på andra planeter? Har planeten jorden någonsin fått besökare från andra världar? Finns det parallella världar jämte vår egen? Hur skulle en utomjordling se ut?
Är en människas öde förutbestämd? Eller skapar alla sitt eget öde? Varför blir man kär? Varför kan vi gråta?
Så många frågor snurrar runt i huvudet, i jakt efter svar. Svar som är så svåra att finna..
"Henric Ors", badplats, Stavre.
Nu har man nyss ätit middag, det känns skönt att aptiten börjar komma tillbaka. Vad vart det till middag då? Jo, det blev nämligen baconlindad fläskfilé, kokta nypärer (nypotatis) och kantarellstuvning. MUMS! Och jo mamma, det var jag som lagade mate...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 | 5 |
6 | 7 | 8 |
9 | |||
10 | 11 | 12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
|